Att säga Vi SES, inte HEJ DÅ, för vi kommer göra det.

Kära läsare som har använt några minuter av sina långa liv för att titta förbi på min blogg, som verkar ha varit i ide ett ganska långt tag, lyssna lite nu...
Jag är verkligen ledsen om ni har väntat på Harry Potter kapitlen eller bara på ett inlägg och märkt att det inte kommit, och att ni säkert kände er besvikna, ja, jag själv har känt den känslan när man ser att det inte har uppdaterats.
Men just nu står jag mitt framför ett vägskäl och jag känner mig för stunden verkligen stressad och vilse i mitt liv. Det känns som när man har gått vilse i en skog och paniken värker och växer i ens bröst och man tror att man aldrig kommer hitta ut igen.
Jag beklagar om ni inte gillar mitt beteende, men stressen har verkligen haft många besök vid mitt hjärta.
Men jag kommer inte sluta uppdatera på denna blogg på grund av det, men det kan vara att det kommer ta många veckor i mellan innan jag uppdaterar igen, hoppas ni förstår mitt beslut.
Ni måste förstå jag är en flicka som verkligen har svårt att klara eller fortsätta med uppgifter jag har påbörjat, till exempel har jag många gånger försökt börja skriva dagbok, men jag får eller har bara inte TID att skriva i dagbok och lika med att hålla igång en blogg.
Och skolan och hemmalivet har också gjort mig stressad.
Men jag tackar er....
För jag har verkligen blivit lycklig när jag ser att det finns här i världen folk som tittar förbi här, även om ni inte har lagt en kommentar, det har gjort mig så lycklig att NI orkat öppna denna sida till bloggen, för att kika in.
TACK

Tro inte hoppet är ute ur ditt liv, kära vän.
För i ditt hjärta finns det, bara sover, lever kvar än.
Dröm om tiden då den vaknar, den tid du så saknar.
Jag ber er adjö, men jag är säker....
Nej, jag vet, att vi kommer ses igen, även om det är långt inne i framtidens dimma.

Må ni leva livet, med vänliga hälsningar och tårfyllda farväl,

Jane, en bloggande tjej..........

Vi ses, det är jag säker på. :) <3